Vi har landat!

Hanna Karlsson är arg! Om hon kunde skulle hon fyra iväg lite väl valda svordomar, 

men nu kan hon ju inte det...istället blir det kraftord som: 

Nu har ni väl landat? Nu får du faktiskt höra av dig! 

Så med avstamp i Hannas småilskna e-mail
börjar jag härmed officiellt att blogga.

Jag menar - är Hanna Karlsson arg, då har det minsann gått alldeles för långt!! 

Hanna och alla ni andra som undrar: vi har landat! Men bromssträckan har varit lång...

Det är många beslut som ska tas och många nya vanor och rutiner som ska falla på plats. 

Efter att ha läst 'The power of Habit' inser jag hur mycket energi det har tagit. I boken beskrivs försök med råttors förmåga att skapa vanor. Det var slående hur man tydligt kunde se att hjärnaktiviteten och stresshormonerna sjönk markant så fort en vana hade skapats. För det fina med vanor är att man kan koppla på autopiloten under tiden man ägnar sig åt invanda beteenden - man måste inte fundera på hur man gör det, när man gör det eller varför man gör det - man bara gör det!


När allt man är van vid - när det mesta man liksom bara gör sådär till vardags - helt plötsligt är nytt, då inser man hur mycket energi vi sparar på att ha alla våra vanor.

Under de tre senaste månaderna har familjen Lundblad ägnat sig åt att skapa 'nya' vanor - och med varje ny vana har vi tagit beslut på hur, var och vilken. Alltifrån vilken tandkräm vi gillar till vilken sjukförsäkring vi ska ha. Vilka läkare ska vi ha? Vilken telefonoperatör? Var ska tjejerna gå i skola och var ska vi bo? Är skolorna tillräckligt bra där vi vill bo? Kan Peter ta sig till jobbet själv? Vad ska vi ha för bil? Ska vi köpa eller leasa? Och viktigast av allt: vilken färg ska den ha? Var ligger skolorna? Kommer jag att hitta dit om min GPS strular? Ska vi ha TV? Vilket märke ska vi ha? Ska den vara större än farfars? Går den in i vår hyrbil? (ämne för en annan blogpost). Hur många grader ska ugnen stå på? Hur fungerar den här tvättmaskinen? Borde jag inte blogga? Ska jag blogga på svenska eller engelska? Hur mycket dricks ska flyttkillarna ha? Om jag hör sirener när jag är ute och kör - är det då mig polisen vill ska stanna? (ämne för en annan blogpost) Hur lång är jag? Hur mycket väger jag? Shit, är jag redan 40?! Hur ska jag vänja mig vid det?


Helt ärligt så har vi alla varit så upptagna av att få vardagen att fungera att vi knappt orkat något annat!

MEN nu är ju inte brist på energi någon ursäkt för att inte höra av sig till nära och kära som man tycker hemskt mycket om. När allt kommer omkring är det ju också en vana! Dessutom en mycket god vana!

Så tack Hanna för att du gav mig en virtuell spark i min breda bak! 


Jag saknar dig!

Nu ska jag faktiskt skapa mig vanan att blogga. Så svårt kan det väl inte vara :)