Pippi Longstocking representing Sweden

På Klaras skola hade man en multikulturell festival härom veckan. Från alla elever på skolan fanns 24! olika länder representerade. Den här out-fitten tänkte jag kunde vara passande och gissa om det blev succé! Det är verkligen helt fantastiskt att inse hur många barn Astrid Lindgren har nått med sina berättelser om Pippi. Jag mötte japaner, koreaner, tyskar och holländare som alla hade läst Pippi som barn. Jag mötte en man från Israel som berättade att han hade läst Pippi på jiddish när han var barn. En amerikansk mamma berättade att hon såg de svenska Pippifilmerna dubbade till engelska, och att hon visat dem för sina barn! Tänk att en peruk med röda flätor kan väcka såna minnen!

I den 30-gradiga värmen var vi tvungna att stanna till på Starbucks och kyla av oss. Och tänk vad förvånad jag blev när Kling och Klang satt där och hängde! Jag lyckades charma till mig ett foto under löfte om att jag inte skulle lägga upp det på Facebook. Och det har jag ju inte gjort ;) Jag kan inte komma ihåg att Kling och Klang hade revolvrar och ammunition hängande på höften...men det var ju ett tag sedan vi träffades.

Eurovision i Santa Clara

Eurovisionsfinalen är givetvis ett måste även här i Santa Clara. Vi ordnade en liten skandinavisk schlager-brunch tillsammans med en mycket trevlig norsk familj för att heja fram våra nordiska bidrag. Som vanligt kom norrmännen väl förberedda med norska flaggor och gott humör. Vi insåg att vi inte hade några svenska flaggor vi kunde stoltsera med...

...men Lovisa var snabb och pysslade ihop två svenska flaggor i papper. Då vi inte hade någon pinne att fästa våra flaggor på, erbjöd sig de vänliga norrmännen att vi kunde få använda nederdelen på deras ...men någon nationell stolthet får man ju ha ;). Vi valde att sitta där med våra hemmagjorda pappersflaggor utan pinnar - och det ju ganska hyfsat ändå...

Efter 1p från Island, 3p från Nederländerna och 3p från Sverige är Norge det land som kommit flest gånger på sista plats i Eurovision...de slog det gamla rekordet som de själva innehade! Lite märklig stämning när man tittar på omröstningen tillsammans med norrmän och Sverige storskräller. Men som sagt - båda landen var bäst...var och ett på sitt sätt. :)

För er alla som saknar en vettig summering av Eurovision, kommer här ett extra-insatt nyhetsinslag direkt från Kalifornien:

San Francisco Weekend

Vi bor ca. en timme med bil från San Francisco. Men man kan ju ta en mini-weekend där ändå! Och det gjorde vi härom veckan... Lördagen ägnade vi åt att cykla över Golden Gate Bridge. Så här i efterhand kan vi konstatera att det var långt häftigare att titta på bron än att cykla på den...men nu har vi gjort det med!

Lovisa testar panorama-funktionen på kameran...Helt OK!

Alice cyklade på en tag-along (eller påhängscykel om man ska vakta det svenska språket - och det ska man ju!).

Enligt Lovisa, som hade sin lillasyster på släp, så cyklade Alice bara ibland...ganska sällan faktiskt...speciellt inte i uppförsbackarna...men gärna i nerförsbackarna!

På ren svenska kan man konstatera att Alice cruisade över Golden Gate Bridge...

Alla lika snygga med cykelhjälmar

Golden Gate Bridge är en skitsnygg bro! Kanske inte lika snygg som Älvsborgsbron, Ölandsbron eller Öresundsbron (eller någon bro i Våxtorp om Kajsa Nilsson får vara med och ha en åsikt)...men snygg är den i alla fall!

 Väl över på andra sidan bron åt vi lunch och strosade runt i Sausolito. Där träffade vi på en mycket tam fågel.

Gissa om Alice Lundblad gillade det...

En del pussar grodor...

Och Lovisa tar kort på sig själv igen :)

Jag har cyklat över Golden Gate!

Resturangbesök = Lundbladarna frossar

På det äldsta bageriet i San Francisco serveras soppan 

direkt i surdegsbrödet - mums!

Här kan man köpa krabbor, björnar och alligatorer - allt bakat i surdeg.

På Söndagen åkte vi på en guidad busstur genom ett KALLT San Francisco 

Men det finns många sätt att hålla värmen på!

Magic in Monterey

Monterey Bay Aquarium ligger en och en halv timme ifrån oss med bil. Vi har redan blivit medlemmar för det här är verkligen ett jättecoolt museum. Det är helt enormt och det finns en massa utställningar. För pappas del finns det även flera stycken touch pools där man kan känna på sjögurkor, sjöstjärnor och till och med på rockor. Dom pumpar in jättemycket vatten från havet till enorma aquarium. I dom lever flera sorters hajar, solfiskar, uttrar, pingviner... Man kan också titta på när till exempel dom små hajarna matas av en dykare som simmar ner till dom.

Förra gången vi var där kollade vi på en manetutställning som var skithäftig. Det fanns hur många manet-arter som helst att beundra. En bra kamera är ett måste!

Ser ni smileysen? :)

Lovisa

Alice

En kul aktivitet på manetutställningen var att man fick rita egna maneter på en pekskärm. När man var färdig tryckte man på en knapp och maneten simmade iväg upp på väggen framför. Skitcoolt tyckte mamma.

Klara

Fort Funston

 Vår första utflykt här i Kalifornien var ett besök till en fantastisk strand strax norr om San Francisco. På Fort Funston får hundar springa fritt - ett paradis för Fluffy.

En något lurvig fotomodell!

Walk of Fame...

...Fluffy Lundblad...

...Star of San Francisco Beach!

Iskallt!!!

Vi har landat!

Hanna Karlsson är arg! Om hon kunde skulle hon fyra iväg lite väl valda svordomar, 

men nu kan hon ju inte det...istället blir det kraftord som: 

Nu har ni väl landat? Nu får du faktiskt höra av dig! 

Så med avstamp i Hannas småilskna e-mail
börjar jag härmed officiellt att blogga.

Jag menar - är Hanna Karlsson arg, då har det minsann gått alldeles för långt!! 

Hanna och alla ni andra som undrar: vi har landat! Men bromssträckan har varit lång...

Det är många beslut som ska tas och många nya vanor och rutiner som ska falla på plats. 

Efter att ha läst 'The power of Habit' inser jag hur mycket energi det har tagit. I boken beskrivs försök med råttors förmåga att skapa vanor. Det var slående hur man tydligt kunde se att hjärnaktiviteten och stresshormonerna sjönk markant så fort en vana hade skapats. För det fina med vanor är att man kan koppla på autopiloten under tiden man ägnar sig åt invanda beteenden - man måste inte fundera på hur man gör det, när man gör det eller varför man gör det - man bara gör det!


När allt man är van vid - när det mesta man liksom bara gör sådär till vardags - helt plötsligt är nytt, då inser man hur mycket energi vi sparar på att ha alla våra vanor.

Under de tre senaste månaderna har familjen Lundblad ägnat sig åt att skapa 'nya' vanor - och med varje ny vana har vi tagit beslut på hur, var och vilken. Alltifrån vilken tandkräm vi gillar till vilken sjukförsäkring vi ska ha. Vilka läkare ska vi ha? Vilken telefonoperatör? Var ska tjejerna gå i skola och var ska vi bo? Är skolorna tillräckligt bra där vi vill bo? Kan Peter ta sig till jobbet själv? Vad ska vi ha för bil? Ska vi köpa eller leasa? Och viktigast av allt: vilken färg ska den ha? Var ligger skolorna? Kommer jag att hitta dit om min GPS strular? Ska vi ha TV? Vilket märke ska vi ha? Ska den vara större än farfars? Går den in i vår hyrbil? (ämne för en annan blogpost). Hur många grader ska ugnen stå på? Hur fungerar den här tvättmaskinen? Borde jag inte blogga? Ska jag blogga på svenska eller engelska? Hur mycket dricks ska flyttkillarna ha? Om jag hör sirener när jag är ute och kör - är det då mig polisen vill ska stanna? (ämne för en annan blogpost) Hur lång är jag? Hur mycket väger jag? Shit, är jag redan 40?! Hur ska jag vänja mig vid det?


Helt ärligt så har vi alla varit så upptagna av att få vardagen att fungera att vi knappt orkat något annat!

MEN nu är ju inte brist på energi någon ursäkt för att inte höra av sig till nära och kära som man tycker hemskt mycket om. När allt kommer omkring är det ju också en vana! Dessutom en mycket god vana!

Så tack Hanna för att du gav mig en virtuell spark i min breda bak! 


Jag saknar dig!

Nu ska jag faktiskt skapa mig vanan att blogga. Så svårt kan det väl inte vara :)